Gården

 

bild34644x429(ByWidth_CutTopBottom_Transparent_True_False_Undefined)

I dag är Elna Malmros 83 år och har många minnen att se tillbaka på. Hon har sett Rydebäck förändras och var väl inte så positiv till att börja med när grävskoporna och byggkranarna invaderade bygden.

– När jag kom med tåget då, den 12 maj 1953, från Österlen så kom greve Wachtmeister och hämtade mig vid stationen i Gantofta. Vi åkte genom allén och det var enorma åkrar så långt man kunde se.

ryagårdsalle

Då 1953 kretsade det mesta kring livet på Rydebäcks gård. Jorden brukades av familjen Wachtmeister som arrenderade den. Det var när sonen Holger i greve Wachtmeisters andra barnkull föddes som barnsköterskan Elna Malmros kom dit.

– Han var nästan nyfödd och jag tog hand om honom dygnet runt. När jag inte var med honom i barnkammaren så bodde jag i källaren med den övriga personalen. Det var kokerskan, köksbiträdena och lantbrukseleverna.

På herrgården mötte hon sin blivande man Sture Malmros, som var född på Gammelgården.

– Han var trädgårdsmästare och åt sina måltider med ungkarlarna på herrgården. Stures farfar hade börjat som körkarl på Rydebäck. Och min svärfar blev så småningom chaufför och fick ta körkort när den första lastbilen köptes 1926.

De gifte sig 1957. Sture Malmros arbetade som mark- och stensättare på ett företag i Helsingborg och Elna Malmros fortsatte ta hand om Holger Wachtmeister, nu som dagbarn.

– Vi stod varandra nära och fortsatte att hålla kontakten, ända tills han gick bort 2013.

De fick själva barn, två söner 1958 och 1960.

Och till att börja med hyrde de bostad.

– Det var på Dalhäll, söder om kvarnen. Där är åkeri nu.

– Sture hade inga tankar på att flytta från Rydebäck. För min del var det viktigaste att vara nära vattnet, det hade jag växt upp med. Det bästa här är havet och lugnet, tycker Elna Malmros.

Pojkarna åkte skolbuss, till Katslösa, Gantofta och Norrehedsskolan.

– Det var verkligen många barnfamiljer i hela Rydebäck. Dels var det ju relativt billiga hus och sen byggdes det skolor och daghem. Nere vid stranden var det alltid barn som spelade fotboll och sen kom tennisbanorna.

Föreningslivet blomstrade. Men det hann de inte med så mycket.

– Min gubbe spelade dragspel på kalas om helgerna och jag hade min kursverksamhet i Landskrona på kvällarna, berättar Elna Malmros som fortfarande leder en kurs i batik.

Egentligen har hon inte saknat något i Rydebäck.