Historia

 

1934

sjutiofem-1934-1Det hela startade 1934 på Örby ängar. Helsingkrona golfklubb bildades. Initiativtagarna kom från Viken och tog med sig Carl-Erik Nordgren som instruktör, banläggare och greenkeeper. Uppgifterna om hur banan egentligen såg ut är knapphändiga. Scorekort finns inte kvar och kommunens kartor från den tiden ger ingen ledning. Med hjälp av Carl-Erik har vi fått fram en bild av nio hål med små greener av provisorisk karaktär och med ungefärliga längder. Bogey
var 70 (PAR är en betydligt yngre amerikansk uppfinning) och totallängden var ca 4200 m.Två av hålen låg på vårt nuvarande område.
Green nr 6 låg där ettans ligger nu.I det s.k.
Englundska huset hyrdes Carl-Erik in.
Några synliga rester av banan finns inte.
Den ursprungliga banan rekonstrueras. Stig Svensson, Jan Sederholm och Carl-Erik Nordgren har hittat 9:e greenen.

sjutiofem-1934-2

 

1936

sjutiofem-1934-3Den första riktiga banan.
Området var begränsat – ca 13 ha – men klubben var liten och det fanns hjärterum.
Nio hål på samma yta som vi nu har knappt sex krävde god speldisciplin och stor uppmärksam het.
I banans projektering deltog “experter” från Falsterbo golfklubb. Carl-Erik Nordgren var givetvis också med i planeringen men flyttade tillbaka till Viken innan banan blev spelklar.
Bogey
var 70 och totallängden 5010 m.

ryagamla

Flygfoto från 1939 då nuvarande golfbana är åkermark

1950golf

Hål 8

sjutiofem-1934-4Hål 8 ser ospelbart ut – men skogen i backen var då inte högre än den är framför 16:e idag.
Hål 4 ser spännande ut.
Det lilla charmiga bostadshuset vid stranden fick klubben till att börja med dela med ett par äldre damer.
I ekonomibyggnaden, som låg mitt i nuv. parkering, inreddes så småningom shop, verkstad och bagförråd.
Av denna bana finns green 1, 2 och 3 kvar.
Drivingrange
fanns inte. Man tränade där det var ledigt.

sjutiofem-1934-9

1948

sjutiofem-1934-10byggde man ut med 4 hål — till en 13 hålsbana alltså.
Rafael Sundblom var en ansedd golfbanearkitekt, som fick en knepig uppgift på ett mycket begränsat område.
Det börjar bli riktigt trassligt kring tegelug nen med 4 korsande hål! För gästande spelare kräv des verkligen en god vägvisning.
Av de nu existerande hålen byggs femman, sjuan och sextonde.
med en ganska ovanlig hålfördelning (38+35).

sjutiofem-1934-5

sjutiofem-1934-6

1956

 

7 ans tee vid fortet ovanför 17 green till höger vid krönet

1950golf2

 

4 green

sjutiofem-1934-7

Gamla 13 green

sjutiofem-13

sjutiofem-1934-81970

sjutiofem-1934-80

1993

sjutiofem-1934-14sjutiofem-1934-12

sjutiofem-1934-11

Flyttning, ombyggnad eller?

jan

70- och 80-talet präglades diskussionerna kring banan av hotet från länsstyrelse och kommun om att tvinga oss att överge strandhålen, idéer kring ut byggnad, säkerhetsskapande åtgärder gentemot “icke-golfare” på stigen längs stranden samt kvalitetshöjning av green och tee.
Under de två senaste decennierna har vi vant oss vid att myndigheter och golfmotståndare har krävt flyttning av hålen längs stranden.
Undertecknad var styrelsemedlem under åren 1965 – 84 och har sysslat med golfbaneplanering sedan 1972. Jag har därför haft “förmånen” att följa alla turerna.
Man kan säga att det började den 13 mars 1973. Naturvårds- direktören på länsstyrelsen föreslog att området nedanför landborgen skulle ingå i naturreservatet för Örby ängar.
“Omlokalisering av berörda delar av golfbanan genomföres successivt och skall vara slutligt genomförda 1975-07-01. Anordningar för golfspel tas bort och spontan strandängsvegetation etableras”.
Klubben protesterade naturligtvis häftigt.
Man tillsatte en arbetsgrupp bestående av Ossian Falken gren, Gert Jellnor, Nils Pålsson samt undertecknad. Ett år senare redovisade gruppen för länsstyrelsen två förslag till lösning.
“Hål 1, 2, 3, 4, 16, 17 och 18 slopas och nya hål byggs ovanför landborgen.
Klubbhuset och tillhörande baghus byggs in i landborgen (se skiss nr 1). Parkeringsplatsen bibehålls nedanför landborgen.
Klubben avstår från 15 ha mark, men i gengäld tas 20 ha för de nya hålen. Kostnaden för förslaget be räknas bli 1.600.000.- exkl. marklösen (Kostnaden reviderades sedermera till 1.825.000.-)
Hål 2 och 4 slopas.
Hål 8 avkortas med green norr om bäcken. Kostnad 260.000.-.”
På denna tid var inte Ulf Englunds koloniområde påtänkt och de tänkta ersättningshålen skissades på hans nuvarande mark och bort mot Sundsgården.
Klubbhuset placerades på 16:e tee. Den 29 oktober 1975 ägde ett stormöte rum på klubben med samtliga kommunalråd, stadsbyggnadschefen Tore Carlström och representanter för Statens Naturvårdsverk samt länsstyrelsen.
Klubben företräddes av Ernst Sjunnesson, Berit Weinhöfer, Ingemar Asplund, Gunnar Frick, Gert Jellnor, Per Slettengren, Lennart Schlyter samt undertecknad.
Beslutet blev att länsstyrelsen skulle revidera sitt förslag till naturreservat och att klubben utreder och kostnadsberäknar de alternativ som blir aktuella.
Vid nyår får vi så ett nytt förslag där hålen 1—4 och 8 måste slopas.
Klubbens samtliga lagkloka var vid denna tid hårt engagerade för saken – inte minst f. borgmästaren och hedersledamoten i klubben, Lars-Gunnar Ohlsson.
En sex sidor lång skrivelse avläts till naturvårds- enheten.
Mars 1976 hade tre alternativ framtagits.
Alt.1 innebar slopandes av hålen 1-4 och 16-18 med klubbhus uppe i backen(lika tidigare). Detta kostade 2.593.000.- och markbehovet beräknades till 14 ha.
Alt. 2 innebar slopande av hål 2 och 4 (lika tidigare). Detta kostade nu 410.000.- Markbehov: 4 ha.
Alt. 3 innebar slopande av hålen 1-4, 8-10 och 16- 18 och nytt klubbhus för totalt 3.195.000.- Mark behov: 26 ha

skiss1skiss2

Skiss 1

Samtliga kostnader utan marklösen.
Man försökte köra fram en kompromisslösning 1977 innebärande slopande av hålen 2-4.
Vi såg framför oss vårt klubbhus omgivet av badande och länsstyrelsen såg förslaget som en halvmesyr.

1978 hade kommunen tröttnat på att förhandla med oss och kommunfullmäktige antog en dispositionspian som föreslog en framtida flyttning av banan till landborgsplatån.
Länsstyrelsen påpekade att “det är angeläget att öka tillgängligheten till att reaktiva strandområden utefter de högexploaterade kusterna”.

Naturvårdsverket redovisade stora intressen för naturvården inom området.
Vi fick emellertid klart för oss att ärendet hade låg prioritering inom kommunen och hoppades att tiden skulle arbeta för en mer tolerant syn på golfen.
I början av 80-talet fick Rya Golf AB möjlighet att köpa den tidigare arrenderade markremsan som hål 15 och maskinhuset ligger på.
I köpet ingick även åkermarken mellan 6:an och kvarnen.
Vi skissade en stor drivingrange omgiven av 6 korthål (125-160 meter).

1987 hade beläggningen av banan blivit otroligt stor – det var trångt och spelet tog lång tid.
Man diskuterade utbyggnad med 9 hål som en lösning.
Det skissades två alternativ till korthålsbana – dels på vår egen mark mot kvarnen och dels norr om Drivingrangen.
En annan lösning var en 9-håls slinga med start på nuvarande 17:e och slut på 18:e.
Den stora banan skulle då kompletteras med två hål mot kvarnen och sluta på nuvarande 16:e (se skiss 2 och 3).
Alternativen kostnadsberäknades till 2 resp. 3 Mkr och med driftskostnader på 0,4 resp. 0,7 Mkr/år. Årsmötet gjorde tummen ner.

Skiss 2

1988 tog kommunen fram en översiktsplan, som bl.a. omfattade hela banan.
Här fastställdes att banan på sikt bör flyttas inåt land från det ekologiskt känsliga området nedanför landborgen för att “undvika oönskade konflikter”.
Men man kan säga att det ev. ersättningsområdet begränsas genom ut läggande av vattentäktsområde på Örbyfältet.

Under senare hälften av 80-talet arbetade Rya Golf AB på att få lagt samman de olika fastigheter, som man ägde till en enhet.
Ovärderlig hjälp hade man av f. stadsingenjören och stadsbyggnads direktören Tore Cariström, som var medlem i klubben. För att godkänna sammanläggningen krävde fastighetsnämnden i slutändan att vi presenterade åtgärder, som ökade säkerheten utefter stigen.
Klubbens bankommitté under Olle Petterssons ledning tog då fram en långtidsplan, som förutom ett “säkerhetspaket” också innehöll alla nödvändiga ombyggnader och ändringar av banan.
Experter från bl. SGF hade konstaterat att de äldsta greenerna var dåligt uppbyggda med bristfällig dränering och dåligt rotsystem.
Man rekommenderade om byggnad enligt moderna metoder.
Långtidsplanen presenterades vid ett särskilt möte i oktober 1990.
Åtgärderna hade kostnadsberäknats till 5 Mkr och föreslogs genomförda under tre år.
På ett synnerligen välbesökt årsmöte den 28 november (234 närvarande), gick diskussionens vågor höga. Vid votering förlorade styrelsen med 126 mot 59.

skiss3Säkerhetspaketet blev emellertid genomfört. Fastighetssammanslagningen godkändes.
Miljöpartiet i Helsingborg motionerade under vintern 94 för att få banan flyttad.
Kommunfullmäktige beslöt den 29 mars att följa kommunstyrelsens förslag att Byggnadsnämnden skall upprätta en fördjupad översiktsplan för Råå och Rydebäck.
I denna skall man försöka lösa vår banas framtid vid sidan om en nyjärnvägslinje, som troligen placeras mellan Landskronavägen och Rydebäck.
Det är min förhoppning att denna plan inte kommer att innebära några större ändringar för vår underbara och unika golfbana.
Jag bygger detta på de faktum att
A vi äger all golfmark
B kommunen nyligen har beviljat omfattande investeringar i klubbhus och maskinhus samt
C eventuell ersättningsmark ovanför landborgen inte räcker för 9 nya hål
Låt oss därför hoppas att vi får någorlunda lugn och ro.
Fred får vi aldrig så länge cykelstigen ligger där den ligger.
Men vi kan möjligen minska konflikterna genom att ta större hänsyn till trafikanterna.

Jan Sederholm