Arkeologiska utgrävning

2009

 




Inledning

Rya Golfklubb avser att bygga ut befintlig golfbana på fastigheten.
Inom fastigheten finns en sedan tidigare känd förhistorisk boplats, RAA 117 Kvistofta socken.
På uppdrag av länsstyrelsen har vi genomfört en arkeologisk utredning.
Fältarbete och rapport har bekostats av uppdragsgivaren Rya golfklubb.
Fältarbetet utfördes av Lasse Wallin och Bo Bondesson Hvid den 8 juni 2009 och av Marie Olsson mellan den 22-24 juni 2009.

Bakgrund

Det tilltänkta utbyggnadsområdet omfattar 80 0000 m och är beläget cirka 700 meter från dagens strandlinje i väster.
Fastigheten är belägen i ett relativt kuperat terrängavsnitt på norra sidan av en isälvs dal, idag platsen för en liten bäck.
Inom områdets östra och västra delar förekommer platåliknande partier, med sluttande terräng ner mot fastighetens centrala delar och bäckdraget.
Alven utgörs av lerig isälvssand med svämsediment i anslutning till bäcken. Området har tills nu utgjort åkermark.
Inom fastighetens östra del uppe på höjden ligger en förhistorisk boplats, fornlämning 117.
Inom denna har det påträffats enstaka anläggningar.
Söder om denna boplats, på andra sidan bäcken, ligger ytterligare en boplats inom vilken det gjorts fynd av keramikskärvor daterade till förromersk järnålder, RAÄ 112.
De båda boplatserna hittades i samband med arkeologiska undersökningar inför anläggandet av fjärrvärme år 2004 (Hellerström).

Arkeologisk utredning
Cirka 350 meter väster om utredningsområdet ligger Rya gamla bytomt, RAÄ 92.
Tidigare har här påträffats en medeltida gårdstomt (Artursson).
Alla nämnda fornlämningar ligger i Kvistofta socken.
Vid besiktningen av fastigheten konstaterade vi att det fanns flera bra lägen for fomlämningar inom området.
Förhållandet tillsammans med de sedan tidigare kända fornlämningsbilden låg till grund för vår bedömning att en arkeologisk utredning borde utföras innan markingrepp påbörjas.

Målsättning och metod

Målsättningen med utredningen var att klargöra fornlämningssituationen inom fastighet en i avsikt att få ett planeringsunderlag för exploatören och ett underlag för länsstyrelsens fortsatta handläggning.
Utredningsarbetet skulle bedrivas med inriktning på ett bevarande av eventuella fornlämningar i området.
Utredningen genomfördes i två steg. Det första steget bestod av en inventering med in riktning på topografisk bedömning och ytfyndssökning.
Avsikten var att inrikta steg 2, sökschaktsgrävning med hjälp av grävmaskin, på lämpliga delar av ytan och på detta sätt rationalisera arbetet.
Sökschaktsgrävningen genomfördes med grävmaskin på sedvanligt sätt.
Fältritningar över sökschakt och anläggningar upprättades i skala 1:50, sektionsritningar i skala 1:20. Sökschakten mättes in med hjälp av GPS.

Resultat

Vid inventeringen lokaliserades sammanlagt fyra ytor lämpliga för sökschaktsgrävning. Ytan längst i öster sammanföll till viss del med fornlämning 117.
Slagen flinta förekom i måttlig grad inom delytorna. Totalt grävdes 40 sökschakt med en sammanlagd längd av 722 löpmeter (902 m 1 schakten registrerades 47 anläggningar bestående av 25 stolphål, åtta härdar, 13 gropar och ett gropsystem. Sex av anläggningarna grävdes till hälften och en keramikskärva av allmän förhistorisk karaktär påträffades i ensamliggande grop i sök schakt 13.
Fyndet tillvaratogs ej.
Sammanlagt 43 anläggningar är belägna inom områdets västra del.
Anläggningarna här, utom den solitära gropen, har hänförts till två boplatsytor som i fornminnesregistret registrerats som RAÄ 118 och 119 i Kvistofta socken.
Sökschaktsgrävningen påvisade att mikrotopografin varit betydligt mer kuperad än vad som framgår idag.
På ett flertal ställen finns djupa matjordslager – kolluvier – som mest cirka 0,7 meter tjocka (fig. 5).
Inom och i anslutning till RAÄ 118 och 119 förekommer fragment av bränd lera och träkol i det äldsta lagret av matjord.
Fyra anläggningar är belägna inom RAÄ 117 i öster.

RAÄ 117

Området är beläget längst i öster uppe på en höjd och dess syd och västsluttningar.
Strax intill i öster är en mölla, en “holländare”, och bebyggelse.
Sedan tidigare har här dokumenterats sju härdar och en grop.
Vid den nu genomförda undersökningen påträffades fyra glest liggande härdar.
Inga fynd, förutom enstaka slagna flintor i matjorden, förekom.
Inga fynd tillvaratogs.
Baserat på den slagna flintans morfologi dateras anläggningarna generellt till brons-järnålder.

RAÄ 118

Området är beläget uppe på en toppen av en höjd och i dess östsluttning.
Inom området dokumenterades tretton anläggningar bestående av fem stolphål, ett gropsystem, fem gropar och två härdar.
Två anläggningar grävdes till hälften.
Anläggningarna uppvisade en god bevaringsgrad.
Inga fynd, förutom enstaka slagna flintor i matjorden, påträffades.
Baserat på den slagna flintans morfologi dateras anläggningarna generellt till brons-järnålder.

RAÄ 119

Området ligger på en liten platå i en östsluttningen ner mot ett låglänt och något fuktigt parti – sannolikt ett tidigare bäckdrag- i fastighetens centrala delar.
Avståndet till existerande bäck i söder är endast cirka 90 meter.
Inom området dokumenterades 29 anläggningar bestående av 20 stolphål, sju gropar och två härdar.
Det övervägande antalet stolphål indikerar att det här förekommer någon form av bebyggelse.
Tre stolphål grävdes till hälften.
Anläggningarna uppvisade en god bevaringsgrad.
Inga fynd, förutom enstaka slagna flintor i matjorden, påträffades.
Baserat på den slagna flintans morfologi dateras anläggningarna generellt till brons-järnålder.

Arkeologisk utredning

Åtgärdsförslag

Anläggningarna inom RAÄ 117 tolkas ligga inom en boplats allra yttersta delar.
Boplatsens centrala delar ligger med största sannolikhet i öster, på andra sidan vägen som löper mellan Råå i norr och Glumsiöv i söder.
På grund av det sammantaget ringa antalet an läggningar från de båda undersökningarna bedömer vi att området inte bör var upptaget som fornlämning i fornlämningsregistret.
Vi föreslår att området kan exploateras utan att fortsatta antikvariska insatser är nödvändiga.

Anläggningarna inom RAÄ 118 kan möjligen utgöra en och samma fornlämning som RAÄ 119. Vad som talar mot det är de topografiska skillnaderna mellan platserna, Troligen tillhör anläggningarna en förhistorisk boplats med sannolik utsträckning åt nordväst eller nordöst utanför exploateringsytan.
Anläggningarna är välbevarade och bör i första hand undantas från exploatering.
Om så ej är möjligt föreslås fortsatt antikvarisk under sökning.

Anläggningarna inom RAÄ 119 är välbevarade och sannolikt förekommer det här förhistorisk bebyggelse.
Boplatslämningarna bör i första hand undantas från exploatering.
Om så ej är möjligt föreslås fortsatt antikvarisk undersökning.

Dalby den 10juli 2009

Marie Olsson

Källor

Artursson, M. 1998.

Rya – en medeltida bytomt och en förhistorisk boplats.
Arkeologisk slutundersökning. Skåne, Kvistofta sn, RAA 92. Riksantikvarieämbetet, UVSyd. Rapport 1998:21.

Hellerström, 5. 2005.

Fornlämningar längs en ledning, Arkeologisk utredning etapp II. Riksantikvarieämbetet, UVSyd Rapport 2005:14.

Lantmäteriet

Fastighetskartan

Vägkartan

Riksantikvarieämbetet Fornminnesregistret FMIS
Sveriges Geologiska Jordartskartan

src=”http://www.ryagk.se/wp-content/uploads/2017/01/utgrav1.jpg” alt=”” border=”0″ />