– Från danskt tegelbruk till svensk kulturskatt
Förutsättningar: Leran, torven och sundet
För ca 10 000 år sedan låg Rydebäcksområdet under en stor bukt där Råå-ån hade sitt utflöde. Under landhöjningen bildades stora ansamlingar av lera vid Råå-åns utlopp. Dessa kom i dagen som djupa leravlagringar när landhöjningen fortsatte och torvbeklädd sankmark bildades längs hela kustlinjen mellan Fortuna och Råå. Förutsättningarna var idealiska för att den danske kungen Christian IV skulle anvisa plats vid Rya för tegeltillverkning till sina många slottsbyggen med Öresund som transportväg.
Rydebäck: Det danska tegelbruket
Området nära Rydebäck var de tidigaste platser som människor bosatte sigefter att inlandsisen dragit sig tillbaka.
En pilspets har t. ex hittats som visade sig vara 12 000 år gammal! Man har även hittat en boplats
från stenåldern söder om Rydebäck.
Utgrävningarna har dessutom visat att en mängd bronsåldershus har funnits i området, t. ex kan man på Dunkers Kulturhus beskåda Katslösa kvinnan,en 12 cm stor bronsfigur. Tegeltillverkningen i Rydebäck började år 1622 med ett danskt tegelbruk,byggt nere vid stranden av 2 holländare, efter tillstånd av den danske kungen
Christian IV år 1621. Teglet var av hör kvalitet och skulle främst gå till kungens egna storbyggen.
Tillverkningen var i bruk ända till början av 1900-talet,1920 säger en del historiker. Rya teglet visar att leran var ganska kalkrik genom stenarnas skiftande utseende åt grått och grågult. Leran tog man bl a i de båda lergravarna vid Rya Golfklubbs klubbstuga.
Bruket har haft många ägare. Mellan 1790-1836 växteett stort jordgods fram parallellt med tegeltilverkningen.
1845 övertogs alltsammans av en tysk vid namn Carl Holtfreter. Han sägs ha skapat sin rikedom genom smuggling och sjöröveri. Sant är att han var en kunnig tegelmästare och fram till 1851 hade han fyrdubblat produktionen. Bruket blev bekant som RÜDEBECKS
tegelbruk och tillhörde nu de större i Skåne.
Under storhetstiden som varade fram till 1861 byggde han även upp en större brännvins-produktion. Med sin danska hustru fick han 9 barn och 1850-54 lät han uppföra gården RÜDEBÄCK i dansk/tyskarkitektur, gårdsplanen kallades borgen av allmogen.Carl Holtfreter är begravd vid Raus kyrka brevid sin första hustru.
År 1880 övertog societetsdamen Vilhelmina Heise RÜDEBÄCKS Gård Hon använde gården som sommarresidens och vid högtider gästades av hela den danska kultureliten från Köpenhamn, medbesökare som Ibsen och Carl Nielsen m fl. Det sägs att Vilhelmina värnade mer om djur än om de anställda. Hon var också en klok gumma som hade eget apotek och alla kunde söka hjälp där. Hon dog barnlös 1912 och gården med tillhörande åkerjord övertogs av hennes brorson C.F. Hage död
1947. Namnet byttes igen och blev det nu välbekanta Rydebäck. Nuvarande ägare Stefan Hjertmer lägger ner ett stort arbete för att återskapa denna kulturskatt.
Rydebäck – från tegelbruk till villastad. Dagens Rydebäck, ofta kallad Sveriges största villaområde, har bara en drygt 40-årig historia, men orten går tillbaka till 1620-talet då ett tegelbruk med samma namn etablerades med tillstånd av den danske kungen Christian IV. Det är möjligt att det skedde på rekommendation från Tycho Brahe innan denne gick i landsflykt på slutet av 15-talet. Han bodde då i ett av kungens hus i Rya By som sedermera blev bostad för ägare till bruket. Rya by fanns redan under tidig medeltid och i området kring Rydebäck har man vid arkeologiska utgrävningar gjort fynd från stenåldern och bronsåldern.
När den tyske sjökaptenen Carl Holtfreter köpt Rydebäck år 1845 upplevde man en framgångsperiod med ökad produktion på såväl tegelbruket som i lantbruket. På 1850-talet uppfördes den nya gårdsanläggningen med pampiga mangårds- och ekonomibyggnader.
När Holtfreter år 1880 sålt gården till Wilhelmina Heise – en välbärgad dansk köpmannadotter och änka till kompositören Peter Heise – dröjde det inte länge förrän bruket lades ner, främst p.g.a. konkurrens från andra moderna tegelbruk som hade uppförts i närheten under 1860-talet. Under 1900- talet dominerade jordbruket tills gården år 1963 förvärvades av tre byggbolag.
Under åren 1965-80 skedde en närmast explosionsartad utbyggnad av villaområdet Rydebäck på gårdens tidigare marker. År 1978 bildades Rydebäcks Byalag, en opolitisk förening med målsättningen att tillvarata rydebäcksbornas intressen samt att fungera som språkrör för samhället. Under 1980- och 90-talen har utbyggnaden skett i lugnare takt, men sedan Rydebäck år 2000 fick en station längs den nya Västkustbanan har nya byggplaner aktualiserats. Ny mark där enfamiljshus skall byggas har köpts upp och en integrerad hög- och låghusbyggnation håller på att ta form mellan Stationsområdet och Rydebäcks Centrum.
Rydebäcks Gård står i sin fulla prakt kvar idag och är Rydebäcksbornas stolthet. Den ägs numera av Stefan Hjertmer som pietetsfullt har renoverat byggnaden till sitt ursprungliga skick. Det före detta ”grisahuset/vagnshuset” syd om längorna har restaurerats och upprustats och innehåller en restaurang, ett konstgalleri och lokaler som Byalaget disponerar för kontor, kursverksamhet och samlingssal. De två väl tilltagna ekonomilängorna framför gården stor näst på tur för renovering.
Sagan Rydebäck – från tegelbruk till villastad –sträcker sig nästan över fem århundraden. Det fick sin begynnelse efter kungligt godkännande och har stadigt utvecklats från tegelbruk och sedermera även lantbruk, storgods och kulturcentrum under de sista decennierna av 1800-talet för den danska kultureliten. Under 1900-talet klassades jorden i Rydebäck som maximala klass 10. Lämpligheten att bebygga marken har ofta diskuterats. Men ekonomiska aspekter har spelat in och redan när byggföretagen köpte Rydebäcks Gård och dess ägor planerades byggnation för över 5000 bostäder.
I denna skrivelse ville vi försöka lyfta fram hur det har varit att leva och bo i Rydebäck från tiden när de första husen planerades 1965 fram till 2005 då orten stabiliserats och höghusen började sätta sin prägel på området mellan Rydebäcks Centrum och Pågatågsstationen.
Jenny Aspenberg
Rydebäck den 16 oktober 2006